Høyre får 11,9% i InFacts oktobermätning för Nettavisen. Det är det svagaste resultatet partiet har haft i en InFact-mätning sedan mätningarna startade 2006.
Samtidigt får Fremskrittspartiet (Frp) 35,1%. Frp är därmed nästan tre gånger så stort som Høyre i den här mätningen.
Det är stora siffror. Men kanske är det mest intressanta inte hur långt ned Høyre ligger eller hur högt Frp ligger. Det är vad som händer mellan de två partierna.
Bakom huvudsiffrorna finns nämligen en betydande väljarförflyttning från Høyre till Frp. Ungefär en av fyra som röstade på Høyre i förra stortingsvalet uppger nu att de skulle rösta på Frp.
Det säger något om mer än dagsformen för två partier. Det väcker också frågan om hur maktbalansen på den borgerliga sidan håller på att förändras.
Undersökningen genomfördes av InFact på uppdrag av Nettavisen. Läs hela artikeln från Nettavisen här.
Väljare behöver inte byta politisk sida
När ett parti tappar väljare är det lätt att beskriva det som att väljarna har tagit avstånd från partiets politik. Men vart väljarna tar vägen är minst lika intressant som att de lämnar.
En Høyre-väljare som går över till Frp har inte nödvändigtvis bytt politisk sida. Personen kan fortfarande vilja se en borgerlig regering, men ha ändrat uppfattning om vilket parti som bäst representerar de egna prioriteringarna.
Det är en viktig skillnad.
Partival handlar inte bara om var man placerar sig på en traditionell höger-vänster-skala. Väljare bedömer också vilka frågor som är viktigast just nu, vilka partier de upplever som tydligast, vilka de har förtroende för och vilka de anser sätter ord på de problem som de själva är upptagna av.
När många väljare rör sig mellan två partier som står på samma sida i regeringsfrågan kan det därför vara ett tecken på en konkurrens om vem som ska definiera den politiska riktningen inom blocket.
Frp har gått från utmanare till dominerande parti
Det speciella med dagens situation är storleken på skillnaden.
Høyre har under långa perioder varit det klart största partiet på den borgerliga sidan och därmed också den naturliga tyngdpunkten i konkurrensen om regeringsmakten. I den här mätningen är förhållandet kraftigt omvänt.
Frp får 35,1%, jämfört med Høyres 11,9%.
Det här är inte heller en utveckling som uppstår först i oktober. I InFacts mätningar för Nettavisen har Frp legat över 30% sedan maj. Høyre har under samma period legat betydligt lägre.
Det gör det svårare att betrakta skillnaden mellan partierna som enbart ett resultat av slumpmässig variation från en mätning till en annan.
Samtidigt ska vi vara försiktiga med att dra utvecklingen längre än vad siffrorna tillåter. En opinionsmätning är en ögonblicksbild av vad väljarna svarar vid den tidpunkt då de tillfrågas. Den säger inte att dagens styrkeförhållande kommer att bestå fram till nästa val.
Men när samma huvudmönster återkommer i flera mätningar blir det relevant att fråga sig om väljarnas förväntningar på partierna också håller på att förändras.
Ett partiledarbyte förändrar inte nödvändigtvis väljarna direkt
Ine Eriksen Søreide har tagit över ett Høyre som redan befann sig i en utmanande väljarsituation. Det blir därför för enkelt att läsa 11,9% som en bedömning av henne ensam.
Partiledare spelar roll, men väljarförflyttningar har sällan bara en förklaring.
Politiska sakfrågor, partiernas positionering, mediebilden, ekonomiska förhållanden och vilka frågor väljarna uppfattar som viktigast kan alla påverka partivalet. Till det kommer konkurrensen mellan partier som slåss om många av samma väljare.
För Høyre blir just detta särskilt viktigt när Frp står så starkt.
En väljare som överväger både Høyre och Frp behöver inte vara särskilt missnöjd med Høyre för att byta. Det kan räcka med att Frp just nu uppfattas som ett tydligare alternativ i frågor som väljaren lägger stor vikt vid.
Det innebär också att sådana väljarförflyttningar inte nödvändigtvis är permanenta.
Bakom procentsiffrorna finns konkurrensen om väljarna
Det är lätt att fastna vid rekordnoteringar i en opinionsmätning. 11,9% för Høyre och 35,1% för Frp ger naturligtvis stora rubriker.
Men bakgrundssiffrorna berättar en mer intressant historia.
En betydande del av förändringen sker mellan partier som konkurrerar om delvis samma väljare. Det betyder att vi inte bara ser en förändring i hur stort stöd den borgerliga sidan har totalt. Vi ser en möjlig förskjutning av tyngdpunkten inom den.
Det kan få politisk betydelse långt utöver procentsiffrorna i en enskild mätning. Partiernas storlek påverkar vilka frågor som får utrymme, vilka kompromisser som blir möjliga och vilket parti som får störst inflytande över riktningen på ett möjligt regeringssamarbete.
Därför är kanske inte den viktigaste frågan efter den här mätningen varför Høyre får just 11,9%.
Den mer intressanta frågan är vad som skulle krävas för att väljare som nu har valt Frp ska välja Høyre igen.
För om väljarna fortfarande befinner sig på den borgerliga sidan, men har bytt vilket parti de tycker bäst representerar dem, är det inte i första hand blocktillhörigheten som är i rörelse.
Det är maktbalansen inom blocket.
Vegard Jarness
PhD, analyschef
vegard@infact.no
