När partival och statsministerval pekar åt olika håll

Fremskrittspartiet (Frp) får 31,4% i Nettavisens septembermätning. Arbeiderpartiet (Ap) får 22%. Ändå är det Jonas Gahr Støre (Ap) som flest uppger att de föredrar som statsminister.

31,9% svarar Støre, medan 27,3% svarar Sylvi Listhaug (Frp). Ine Eriksen Søreide (H) får 12,5%. Skillnaden mellan Støre och Listhaug är inte statistiskt signifikant, vilket innebär att mätningen inte ger stöd för att slå fast att Støre har ett säkert försprång. Vad vi kan säga är att de två ligger relativt jämnt. Det är intressant när styrkeförhållandet mellan deras partier samtidigt ser så annorlunda ut.

Vid första anblick kan det framstå som en paradox. Men partival och preferens för statsminister är två olika bedömningar.

Undersökningen genomfördes av InFact på uppdrag av Nettavisen. Läs Nettavisens artikel om resultaten: “Ny statsministermåling: Støre slår Listhaug tross Frp-byks”.

Vi röstar på partier, men bedömer också personer

När vi frågar vilket parti någon skulle rösta på om det var stortingsval i morgon ber vi i praktiken väljaren att ta ställning till ett helt politiskt paket. Politiska frågor, prioriteringar, ideologi, tidigare erfarenheter av partiet och synen på dess politiska inriktning spelar in.

Frågan om vem man föredrar som statsminister är en annan. Här blir personen och rollen mer framträdande.

En väljare kan därför anse att ett parti bäst representerar de egna politiska åsikterna, samtidigt som personen föredrar en politiker från ett annat parti som statsminister. Det behöver inte vara motsägelsefullt. Det kan helt enkelt vara ett uttryck för att väljare bedömer parti och regeringschef utifrån olika kriterier.

Bakgrundssiffrorna i den här mätningen understryker detta. Både Støre och Listhaug har mycket starkt stöd bland sina egna väljare. Skillnaden hittar vi framför allt utanför deras egna partier. Støre får klart större stöd bland andra partiers väljare än Listhaug.

Det är kanske den mest intressanta delen av resultatet.

Stöd utanför det egna partiet betyder mycket

I ett flerpartisystem som det norska är det få partiledare som kan basera en statsministerposition enbart på det egna partiet. En statsminister måste normalt fungera i ett politiskt landskap med flera partier, olika intressen och väljare som inte nödvändigtvis har statsministerns eget parti som förstahandsval.

Då kan bredden i en kandidats stöd få betydelse.

Støres siffror tyder på att han, i större utsträckning än Arbeiderpartiets stöd borde ge anledning att förvänta, väljs av personer som i första hand föredrar andra partier. Det betyder inte nödvändigtvis att dessa väljare vill ha Arbeiderpartiets politik. Andra bedömningar kan spela in när frågan ändras från parti till person.

Erfarenhet kan vara en möjlig förklaring. Støre har varit statsminister sedan 2021 och har lång erfarenhet från regering och rikspolitik. Att väljarna känner till en sittande statsminister kan påverka hur de bedömer själva rollen. Det kan också vara så att vissa lägger vikt vid egenskaper som de förknippar med att leda en regering, eller att det politiska avståndet till kandidaten spelar mindre roll i statsministerfrågan än när de väljer parti.

Men detta är möjliga förklaringar. Statsministermätningen i sig berättar inte varför respondenterna svarar som de gör.

För att veta om det är erfarenhet, personlighet, politisk stil, regeringsduglighet, trygghet eller andra egenskaper som ligger bakom skulle vi behöva fråga specifikt om detta.

Den skillnaden är viktig när opinionsmätningar ska tolkas. Siffrorna kan visa oss ett mönster mycket tydligt utan att automatiskt ge oss förklaringen till varför mönstret ser ut som det gör.

Frp styrka och Listhaugs position

Resultatet kan också läsas från motsatt håll.

Frp har legat på mycket höga nivåer under en längre tid. I InFacts mätningar för Nettavisen har partiet legat över 30% sedan maj, och i septembermätningen ligger Frp på 31,4%. Arbeiderpartiet ligger samtidigt nio procentenheter lägre.

Det visar på en betydande politisk styrka för Frp och Listhaug.

Ändå följer inte stödet för Listhaug som statsminister automatiskt med upp till samma nivå. Det kan tyda på att vissa av dem som nu väljer Frp framför allt har rört sig till partiet på grund av dess politik och politiska prioriteringar. Att man väljer ett parti innebär inte nödvändigtvis att alla bedömningar av partiets ledare förändras samtidigt.

Samma fenomen kan gå åt andra hållet. Støres stöd som statsminister är betydligt högre än Arbeiderpartiets stöd. Han tycks därmed ha en personlig räckvidd som sträcker sig utanför partiets nuvarande väljarbas.

Det är värt att notera, särskilt under en period då partimätningarna isolerat sett ger en betydligt svagare bild av Arbeiderpartiet.

Mätningen säger också något om hur väljare tänker

Vi beskriver ofta väljarförflyttningar som om människor flyttar hela sin politiska bedömning från ett parti till ett annat. Verkligheten är vanligtvis mindre prydlig än så.

En person kan hålla med Frp i flera aktuella frågor, föredra Støre som statsminister och samtidigt ha ett annat parti som möjligt andrahandsval. En annan kan stödja Arbeiderpartiet men föredra en annan person som regeringschef. Sådana kombinationer är helt naturliga i ett politiskt landskap med många partier och flera konkurrerande hänsyn.

Därför är bakgrundssiffrorna ofta minst lika intressanta som huvudsiffran i en opinionsmätning. Totalresultatet berättar vem som ligger var. Fördelningen mellan olika väljargrupper kan säga mer om varför den politiska bilden ser ut som den gör.

I den här mätningen är det lätt att fastna vid 31,9 mot 27,3%. Eftersom skillnaden inte är statistiskt säker bör vi vara försiktiga med att göra själva ledningen till huvudpoängen.

Det mer intressanta fyndet finns någon annanstans.

Frp kan vara klart större än Arbeiderpartiet, samtidigt som Støre har minst lika starkt stöd som statsministerkandidat som Listhaug. Det säger oss att norska väljare inte nödvändigtvis sätter likhetstecken mellan det parti de föredrar och den person de helst vill se leda regeringen.

Det är två bedömningar som existerar sida vid sida. Och just nu pekar de åt ganska olika håll.